I dag kom jag nämligen över några dagbokstexter som författades mellan åren 2009–2010 när jag var omkring 25 år gammal ("Internet glömmer aldrig ..."). Mycket vatten har runnit under broarna under denna tid för att uttrycka det milt ... och våren 2025 firade Stockholm och jag porslinsbröllop.
I dag titulerar jag mig fortfarande cityråtta uti fingerspetsarna och får lappsjuka så fort jag lämnar tullarna.
Som 25-åring var jag som 25-åringar är mest; olyckligt kär i någon där föremålen växlade över tid, djupt bekymrad över att det saknades x antal högskolepoäng för att åter bli beviljad studiemedel, experimenterande med olika utseendemässiga stilar, och omkringflyttande i en kappsäck. Under en period om 15 år bytte jag adress lika många gånger ... Jag är helt enkelt en flyttfågel av rang – inte för att jag nödvändigtvis har velat flänga runt så mycket, utan för att jag många gånger inte har haft något val. Det har rört sig om andrahandsboenden på tillfälliga kontrakt, studentkorridorer, som inneboende, i en 1700-talssoldatvilla, på ett landställe i Skärgården och så småningom egna lägenhetskontrakt i plural.
Ursprungligen kommer jag från "Blöteborg" men det är en stad som jag inte känner mig hemma i, därav att den tiden numera kan betraktas som preskriberad ... Detta enligt devisen "Rötter i Göteborg och själ i Stockholm" som jag myntade i min ungdom strax annan hemifrånflytten.
(Min barndom var ganska konventionell med några undantag [däribland fem grundskolor på fem år] och mina föräldrar lever fortfarande tillsammans. Jag har däremot tre syskon – varav en från mamma respektive pappas sida – utspridda runt om i världen, och jag har endast vuxit upp med halvstorasyster och lillebror, i två olika omgångar. Detta för att min syster flyttade hemifrån i samma veva som min bror blev till, och det skiljer hela 18 år mellan dem.
Familjen firade traditionsenliga julaftnar och födelsedagar, hade landställe och marsvin. Jag var länge djupt försjunken i legobyggandets värld, och samlade på klistermärken som jag omsorgsfullt förvarade i olika album. Alltsammans mynnade ut i en ganska vanlig barndom i Göteborg i slutet av 1980- och början på 1990-talet. Jag hade därtill en mycket nära relation med mina morföräldrar).
I vuxen ålder beslöt jag för att ta mitt pick och pack och bege mig till "den kungliga hufvudstaden" för att konvertera till 08:a för gott.
Jag minns att jag tidigt i livet grubblade en del över stora existentiella frågor såväl som över min egen tillvaro; vem jag var och kunde identifiera mig med. Denna inre resa pågick i flera decenniers tid. Jag har onekligen haft min "tid för reflektion" inom det andliga.
Kärleken till Stockholm föddes i samband med en relation som ägde rum i början på 2000-talet och att jag i anslutning till det fick uppleva Södermalm i gryningen. Det var en tid då varken smartphones, klimatångest eller "npf" existerade. Hela världen låg för mina fötter.
"Ett varmt nyfött skimmer täckte staden och jag tänkte, och jag kände, att jag aldrig mer vill vara utan Södermalmska soluppgångar", skrev jag i mina dagboksanteckningar strax därpå, följt av "Det som gemene man upplever stressigt är istället något jag vill komma ännu närmre: känslan av att befinna sig i en storstad, stiliga kostymnissar med portfölj, laptop och en kopp kaffe i högsta hugg, på väg mot sitt arbete i fart och fläng på en brusig Sveaväg. Rusningstrafiken vid tunnelbanan en tidig vardagsmorgon. Skräniga utryckningsfordon utanför sovrumsfönstret. Sena nätter i folkvimlet på Götgatsbacken. Människor som i rask takt kånkar på resväskor i Stockholm central. Trängsel och buffande armbågar i rulltrappan. Jag har kommit hem. Och det här är min homage till Stockholm."
Turism i tillvaron.
Som 25-åring hade jag redan hunnit genomgå en missfallsutredning efter en längre tid som oförklarligt barnlös, men i dag är jag tacksam att ödet hade andra planer.
Jag har betat av flera yrken och branscher – såsom hushållsnära tjänster, valarbete och idrottsbevakning. (En gång i tiden var jag en hängiven fotbollssupporter). De nästföljande åren jobbade jag timmar inom barnomsorgen, ägnade mig åt råttfobibehandling (bara en sån sak), agerade statist på Försvarsmakten och medverkade i SVT:s tävlingsprogram “Vem bor här?” Jag hann även med en vända som arkivarie på ett forskningsbibliotek inom danskonst och som inköpsansvarig på en av nordens största arkitektbyråer – en oförglömlig tid.
Som 25-åring var jag som 25-åringar är mest; olyckligt kär i någon där föremålen växlade över tid, djupt bekymrad över att det saknades x antal högskolepoäng för att åter bli beviljad studiemedel, experimenterande med olika utseendemässiga stilar, och omkringflyttande i en kappsäck. Under en period om 15 år bytte jag adress lika många gånger ... Jag är helt enkelt en flyttfågel av rang – inte för att jag nödvändigtvis har velat flänga runt så mycket, utan för att jag många gånger inte har haft något val. Det har rört sig om andrahandsboenden på tillfälliga kontrakt, studentkorridorer, som inneboende, i en 1700-talssoldatvilla, på ett landställe i Skärgården och så småningom egna lägenhetskontrakt i plural.
Under många år pendlade jag regelbundet tågvägen mellan Stockholm och Göteborg. Jag har även hunnit med några charterresor till solen men betraktar mig som en innesittare och trivs allra bäst hemma i stan. Därtill kan jag nog ses som en lite udda fågel då jag ser mig som både urban, hemmakatt och inomhusmänniska. Till skillnad från många andra är jag alltså ingen friluftsjunkie för fem öre, utan trivs allra bäst vid "skrivmaskinen" där jag också kommer till min fulla rätt.
Jag har nog genomgått fler stambyten, vägglusangrepp, inredningsstilar, ommålningar och renoveringar (däribland fönster) än de flesta – undantag Husdrömmar-Marie, förstås, men henne bräcker väl ingen.
Jag har nog genomgått fler stambyten, vägglusangrepp, inredningsstilar, ommålningar och renoveringar (däribland fönster) än de flesta – undantag Husdrömmar-Marie, förstås, men henne bräcker väl ingen.
Jag hade länge en barnslig fäbless för inredning från Coctail, Lagerhaus, Kitsch och Favoritsaker, och jag avskräcktes inte kompositplast eller storblommigt 70-talsretro för fem öre. Från 2015 och framåt byttes min estetik ut mot spöklika palats med Chesterfieldmöbler, iögonfallande kristallkronor och pråliga guldspeglar från en svunnen tid.
Jag färgade håret tresiffrigt antal gånger, varierade mellan helsnaggat till midjelångt och hade ansiktet fullt med iögonfallande skrot. Under en period samlade jag på designskor från Jeffrey Campbell, och Götgatsbackens trendiga hipsterbutiker utgjorde mitt andra hem.
Stojiga utekvällar i goda vänners lag. Dessa varade i hela 20-årsåldern och en stor majoritet av mina finaste minnen tar avstamp i karaokesång och mellanmänskliga möten i baren. När jag blev mamma vid 30+ beslöt jag till sist att lägga partyklackarna på hyllan. Jag har bevisligen behövt min beskärda del av karmiska läxor, varav resultatet av den spontana Italienresan sommaren 2018 kom att omkullkasta hela min värld. Föga anade jag vilka prövningar som väntade åren därpå.
Jag färgade håret tresiffrigt antal gånger, varierade mellan helsnaggat till midjelångt och hade ansiktet fullt med iögonfallande skrot. Under en period samlade jag på designskor från Jeffrey Campbell, och Götgatsbackens trendiga hipsterbutiker utgjorde mitt andra hem.
Stojiga utekvällar i goda vänners lag. Dessa varade i hela 20-årsåldern och en stor majoritet av mina finaste minnen tar avstamp i karaokesång och mellanmänskliga möten i baren. När jag blev mamma vid 30+ beslöt jag till sist att lägga partyklackarna på hyllan. Jag har bevisligen behövt min beskärda del av karmiska läxor, varav resultatet av den spontana Italienresan sommaren 2018 kom att omkullkasta hela min värld. Föga anade jag vilka prövningar som väntade åren därpå.
I dag är jag stadgad i Stockholms innerstad, lever med min Mötesplatsenfling från 2006 – som jag återupptog kontakten med många år senare, och våra två små pojkar som gjorde mig till mamma – inte bara en, utan två gånger. Jag har satt punkt för mina studier och jag trevar mig fram på en mättad kommunikatörsmarknad.
Det ska bli spännande att se vad de nästföljande tjugo åren har i sitt sköte.