Till frågan om "frivillig barnlöshet"

Sajten Bloggbevakning – en av Sveriges största bloggar – postar i dag ett inlägg om frivillig barnlöshet och ifrågasätter varför ett sådant beslut rör upp så mycket känslor. Ibland kan man nästan tro att sidan finansieras av Expo eller åtminstone är Expoanknutet i någon form. Man hyllar konsekvent kvinnor som väljer att avstå barn, då blogginnehavaren själv är en uttalat frivilligt barnlös (ett budskap som återkommer i var och varannat inlägg). Ingen annanstans matas man i samma stora utsträckning med vänsterliberala åsiktspaket av den här typen. Detta innefattar sådant som klimat, migration, vaccin (visserligen inte renodlat politiskt då polariseringen i den här frågan förekommer inom bägge blocken), könsförnekelse, – och just frivillig barnlöshet. Dessa ämnen är ständigt på tapeten i endera form.

Kommentarsfältet fullkomligt översvämmas av kvinnor som hyllar den samtida feminismen trots att vi aldrig tidigare har haft så låga födelsetal som nu. De påstår i samma andetag att jorden skulle vara överbefolkad, de ojar sig över klimatförändringar och de ifrågasätter människans mest grundläggande drift – fortplantning.

Samtidigt är vår befolkning – av allt att döma – olyckligare än någonsin tidigare i historien. Vi lever alltså i en värld där 1 av 10 svenskar knaprar psykofarmaka och/eller identifierar sig med en psykiatrisk diagnos. Det kan omöjligt vara ett befogat tillstånd i en sund verklighet. Dessa höga siffror beror knappast på att det tidigare skedde en underdiagnostisering som många felaktigt vill göra gällande, utan beror rimligen på att det går inflation i just diagnoser.

Människor förnekar vilket kön de tillhör och avstår allt vad naturliga drifter heter – läs: att leva tillsammans och bilda familj eftersom människan i grunden är ett flockdjur. Ideologiska övertygelser har helt tagit över framför det ursprungliga sättet att leva.

Om feminism hade var så idealiskt som majoriteten av dessa hävdar, hade vi knappast haft så många sjukskrivna kvinnor som i dag, givet det faktum att vi tillhör topp-5 av världens mest jämställda länder.

Om feminism hade varit så idealiskt som majoriteten av dessa hävdar, hade det inte inneburit att den moderna kvinnan upplevde att hon utförde tre jobb parallellt – det hon är yrkesverksam inom, det hon utför i hemmet samt jobbet det innebär att ha barn. Hon är trots allt bosatt i ett av världens mest jämställda länder. Med all förmodan ligger problemet någon helt annanstans.

Jag klickade tidigare på en länk där en ung kvinna blev intervjuad angående aborters vara eller icke vara, och upprepade maskinmässigt mantrat om ”kvinnans rätt till sin egen kropp” fram tills dess att hon fick se bilder på en sent utförd abort. Bilderna föreställde en blodig kropp i miniatyrformat med flera utanpåliggande organ som urskillningslöst hade slitits itu i samband med aborten; en abort som antas ha gjorts mot slutet av graviditeten. Kvinnan som fick ta del av detta hamnade i fullständig chock och det framgick med tydlighet att hon inte hade någon som helst kunskap om vad en abort faktiskt innebär i praktiken.

(När vi ändå är inne på området vill jag förtydliga att jag inte sympatiserar med pro-life-rörelsen fullt ut. Jag anser nämligen att ett förbud mot provrörsbefruktning vore helt befängt. Livsdugliga embryon ska aldrig behöva gå till spillo men IVF och motsvarande är faktiskt avsett för dem som vill ha barn, därav att alternativa metoder snarare bör uppmuntras när människor brottas med infertilitet).

Det finns inga kvinnor i världen som kan övertyga mig om att de frivilligt avstår barn med hänvisning till klimatförändringar, det oroliga politiska läget, rådande ekonomi, pågående studier o.s.v. Nej, den enda förklaring till att man väljer bort reproduktion är faktiskt avsaknaden av en biologisk klocka. I annat fall hade instinkten tagit över förr eller senare.

Det är hög tid att diskutera varför fenomenet med frivillig barnlöshet i dagens storskaliga mått uppstod så plötsligt de senaste 5–15 åren.