Att ägna sig åt problemformulering i stället för att arbeta lösningsorienterat kring oönskade personlighetsdrag

Jag är i grunden en lösningsorienterad person, i synnerhet i frågan om "npf". Dels borde man endast utgå från enskilda symptom hos individer, dels betrakta dem som övergående. Detta med medfött och obotligt omöjliggör förändring och skapar onödig självidentifikation, hävdar jag med bestämdhet. Alla människor är utrustade med styrkor och svagheter av olika slag, och det är också vad som gör oss till unika varelser med våra respektive personligheter som bl.a. lämpar sig för olika sorters yrken. Hög energinivå eller nördiga särintressen behöver inte ens utgöra ett problem. Överhuvudtaget ägnar vi idag oss åt alldeles för mycket problemformulering, i mitt tycke. Diagnoser sätts oerhört lättvindigt redan från omgivningen eftersom vi numera är så fostrade att tänka i termer av "npf"-diagnoser.