Bra – och mer än välkommet!
Att skräddarsy tillvaron utifrån en högre grad av energinivå, brister i koncentration eller hur diagnosen nu yttrar sig hos den enskilde individen, skulle nog göra underverk.
Vidare, att inte betrakta sin diagnos som medfödd och obotlig, utan föränderlig såsom livet självt, hade ju också underlättat avsevärt. Då slipper man det begränsande synsättet av onödig självidentifikation, och arbetar i stället med att förvalta sina styrkor, respektive att jobba med sina svagheter likt något som kan upphöra över tid.
Allt avhängigt hur besvären tar sig uttryck kan man – som med en bekant till mig – med osedvanligt många järn i elden (”adhd i kvadrat”) komma till sin rätt oavsett hur stark konsensus är i frågan om en livsavgörande begränsning. Personen har förlikat sig med att den är extrovert utöver det vanliga, och har därför valt att hänge sig åt en bransch där denna egenskap i stället betraktas som en tillgång.